Elisabeth, Medarbetare för UNHCR och på plats i Ukraina berättar på Aftonbladet debatt om vardagen där.

"De återkommande angreppen riktas allt oftare mot landets energiinfrastruktur. I klartext betyder det att hundratusentals människor under långa perioder saknar värme, elektricitet och vatten, samtidigt som termometern ofta visar på minus 20 grader. Människor, inklusive jag själv och mina kollegor, sover fullt påklädda i iskalla, mörka hem. Vi kan inte laga mat, duscha varmt eller ladda våra telefoner.
Mina tankar går framför allt till dem som lever under ännu svårare förhållanden. Som de som bor i östra Ukraina nära frontlinjen där många tvingas leva i krigsskadade hem. Hur ser vardagen och nätterna ut för dem nu?"---

"Det är framför allt mötena med äldre människor på flykt som stannar kvar i mina tankar. När minibussarna anländer till transitcenter med evakuerade äldre, sköra och sjuka människor som inte kan fly på egen hand och som ofta bara bär på en påse med några få ägodelar. Jag föreställer mig hur mina egna mor- och farföräldrar skulle klara att genomleva en sån situation.

De berättar om sorgen över att tvingas lämna hemmet de hoppats få dö i, om byar som utplånas, om vardagen utan gas, värme, el och vatten, inget bröd att köpa och inga grannar kvar. Och nu oron för framtiden, hur de ska klara sig utan vänner och släkt, långt från hemmet."---

Ett bidrag som värmer: Radiohjälpens insamling "Ge Ukraina värme”.